DELEUZE: TÄNKANDE OCH BLIVANDE / FREDRIKA SPINDLER

På jullovet passade jag på att läsa Södertörn-filosofen Fredrika Spindlers nya bok om Deleuze (2013). Gilles Deleuze är en fransk 1968-filosof, ibland beskriven som den mest filosofiska av poststrukturalisterna. Jag hörde först talas om Deleuze genom att han är poppis inom den så kallade nymaterialistiska riktningen inom feministisk teori. De menar ungefär att Butler och diskurs-tänket är helt passé eftersom det reducerar allt till språk, medan vi i själva verket är högst materiella varelser som består av bakterier och annat som flödar omkring i världen och ifrågasätter vår tro på avgränsade individer. Jag tycker fortfarande att kritiken av Butler och Foucault är åtminstone missvisande, kanske också felaktig, men däremot har jag upptäckt att Deleuze är en ganska kul filosof.

Anti-Oedipus som han skrev tillsammans med psykoanalytikern Guattari är en hilarious, helt oseriös men bitvis rolig kritik av psykoanalysen. En del av Deleuze andra böcker är rätt svårtillgängliga, och några av intro-böckerna som finns, av exempelvis Claire Colebrook är skrivna på ren jargong och inte särskilt hjälpsamma. Spindlers bok är däremot ett föredöme! Hon skriver klart och intresseväckande, i boken framstår Deleuze som helt normal och det känns svårt att inte gilla honom efter en sån här bra bok. Det känns roligt att det finns så här bra filosofer i Sverige, hade jag varit student idag hade jag inte tvekat att läsa filosofi på Södertörn. Det som är bra med boken är dessutom att hon struntar i en del av de mer ointressanta temana hos Deleuze och koncentrerar sig på att lyfta fram det som är vettigt.

Till exempel, man börjar inte tänka av sig själv utan bara som ett resultat av att man stöter på något: "Det som kommer först i tänkandet är inbrottet, våldet, fienden, och ingenting förutsätter en filosofi" (s.29). Filosofi handlar inte om att upptäcka sanningen, utan om att skapa begrepp som är intressanta och kan göra något snarare än att avspegla något. Av den här boken lärde jag mig vad ett "immanensplan" är, något jag gått bet på hittills, det är den jordmån eller miljö som ett begreppsskapande utgår från, "grundandet av tänkandets horisont". Bra var också att Spindler diskuterar likheter och skillnader mellan D:s tänkande och fenomenologin, samt kapitlet om Hume som förklarar varför D kallar sig empiricist. Det här är den bästa boken jag känner till om Deleuze, och för den Deleuze-intresserade rekommenderar jag den här boken som intro och om man vill läsa någon originaltext föreslår jag Dialogues II, ett slags intervjubok. Det man fortfarande kan fundera på är hur mycket det "immanenta", det vill säga det lokala och situerade, egentligen passar ihop med det "materiella" där allt är opersonliga blivanden, intensiteter...

DEN GLADA VETENSKAPEN / FRIEDRICH NIETZSCHE

Efter en höst fullproppad med undervisning har jag nu äntligen lite mer fri läs- och skrivtid. Jag är inne i nån slags filosofi-period och fick för mig att jag borde läsa nåt av Nietzsche. Det fick bli Den glada vetenskapen som enligt beskrivningar ska vara en av hans bästa böcker och innehålla de flesta typiska Nietzsche-tankarna. Men framförallt fanns den tillgänglig i svensk pocket. Så vad tyckte jag? En del hundöron blev det på tankeväckande passager, däremellan var den rätt tråkig. Boken innehåller 342 avsnitt eller fragment, vissa är bara en eller ett par meningar, andra ett par sidor långa. Några lite roliga grejer:

"11. Medvetandet. Medvetenheten är det sista och senast tillkomna stadiet i utvecklingen av det organiska och följaktligen också det svagaste och mest ofullgångna hos det. [...] Vore inte instinkternas livsuppehållande förbund så oerhört mycket mäktigare och tjänade som regulator för det hela, skulle mänskligheten vara dömd att gå under till följd av sina felbedömningar och sitt fantiserande med öppna ögon, sin godtrogenhet och bristande grundlighet, kort sagt till följd just av sin medvetenhet." (s.27)

"29. Fasadlögnarna. [...] Och så går man till väga inom varje härskande moral och religion och har alltid gjort det: orsakerna och avsikterna bakom sedvanan ljugs ihop som en fasad i efterhand så snart några börjar bestrida dess giltighet och fråga efter orsaker och avsikter. Här ligger den stora oärligheten hos konservativa i alla tider - de är fasadlögnare." (s.47)

Kritik av dem som tror på universella moraliska lagar: "Själviskhet är det nämligen att uppfatta sitt eget omdöme som allmän lag [...] den förråder att du ännu inte upptäckt dig själv" (s.222).

PARTING WAYS / JUDITH BUTLER

Jag skummade Butlers senaste bok, Parting ways: Jewishness and the critique of zionism (2012), inte för att jag är särskilt intresserad av Israel/Palestina-konflikten, men Butler är ju ändå alltid Butler. Jag gillar verkligen hennes sätt att skriva, det andas kvalitet. Särskilt gillar jag hur hon i sina texter gärna radar upp en massa frågor, som hon sedan diskuterar, det bjuder in läsaren att tänka med henne.

Det jag tyckte var mest intressant handlade om Hannah Arendt och hennes kritik av nazisten Eichmann för att han inte ville dela jorden med judarna. Ur detta härleder Butler en etik som grundar sig på "the unchosenness" av vilka vi bebor jorden med. Vidare skriver hon om att Eichmann i rättegången i Israel som Arendt bevakade, försvarade sig med hänvisning till Kants etik, vilket för Arendt måste ha framstått som "doubly scandalous": inte nog med att han administrerade judeutrotningen, han hade dessutom mage att rättfärdiga det med hänvisning till moralfilosofin...

Enligt Butler kom detta att sätta sin prägel på Arendts tänkande därefter: "In a way, we can understand much of Arendt's later work, including her work on willing, judgment, and responsibility, as an extended debate with Eichmann on the proper reading of Kant" (s.156).

NYTT!

Välkommen hit!
Här tänkte jag posta lite tankar om sånt jag läser.

*Kalle