Jag skummade Butlers senaste bok, Parting ways: Jewishness and the critique of zionism (2012), inte för att jag är särskilt intresserad av Israel/Palestina-konflikten, men Butler är ju ändå alltid Butler. Jag gillar verkligen hennes sätt att skriva, det andas kvalitet. Särskilt gillar jag hur hon i sina texter gärna radar upp en massa frågor, som hon sedan diskuterar, det bjuder in läsaren att tänka med henne.
Det jag tyckte var mest intressant handlade om Hannah Arendt och hennes kritik av nazisten Eichmann för att han inte ville dela jorden med judarna. Ur detta härleder Butler en etik som grundar sig på "the unchosenness" av vilka vi bebor jorden med. Vidare skriver hon om att Eichmann i rättegången i Israel som Arendt bevakade, försvarade sig med hänvisning till Kants etik, vilket för Arendt måste ha framstått som "doubly scandalous": inte nog med att han administrerade judeutrotningen, han hade dessutom mage att rättfärdiga det med hänvisning till moralfilosofin...
Enligt Butler kom detta att sätta sin prägel på Arendts tänkande därefter: "In a way, we can understand much of Arendt's later work, including her work on willing, judgment, and responsibility, as an extended debate with Eichmann on the proper reading of Kant" (s.156).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar