Efter en höst fullproppad med undervisning har jag nu äntligen lite mer fri läs- och skrivtid. Jag är inne i nån slags filosofi-period och fick för mig att jag borde läsa nåt av Nietzsche. Det fick bli Den glada vetenskapen som enligt beskrivningar ska vara en av hans bästa böcker och innehålla de flesta typiska Nietzsche-tankarna. Men framförallt fanns den tillgänglig i svensk pocket. Så vad tyckte jag? En del hundöron blev det på tankeväckande passager, däremellan var den rätt tråkig. Boken innehåller 342 avsnitt eller fragment, vissa är bara en eller ett par meningar, andra ett par sidor långa. Några lite roliga grejer:
"11. Medvetandet. Medvetenheten är det sista och senast tillkomna stadiet i utvecklingen av det organiska och följaktligen också det svagaste och mest ofullgångna hos det. [...] Vore inte instinkternas livsuppehållande förbund så oerhört mycket mäktigare och tjänade som regulator för det hela, skulle mänskligheten vara dömd att gå under till följd av sina felbedömningar och sitt fantiserande med öppna ögon, sin godtrogenhet och bristande grundlighet, kort sagt till följd just av sin medvetenhet." (s.27)
"29. Fasadlögnarna. [...] Och så går man till väga inom varje härskande moral och religion och har alltid gjort det: orsakerna och avsikterna bakom sedvanan ljugs ihop som en fasad i efterhand så snart några börjar bestrida dess giltighet och fråga efter orsaker och avsikter. Här ligger den stora oärligheten hos konservativa i alla tider - de är fasadlögnare." (s.47)
Kritik av dem som tror på universella moraliska lagar: "Själviskhet är det nämligen att uppfatta sitt eget omdöme som allmän lag [...] den förråder att du ännu inte upptäckt dig själv" (s.222).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar