DEN OKUNNIGE LÄRAREN. FEM LEKTIONER OM INTELLEKTUELL FRIGÖRELSE / JACQUES RANCIÈRE

Jag har varit lite nyfiken på den här ett tag, och nu har jag tagit mig igenom den. Den franske filosofen Jacques Rancière skriver om en fransklärare på 1800-talet som av en slump upptäckte att man kan lära ut det man inte vet. Denne lärare, Jacotot, som inte kunde holländska, lyckades lära några holländska studenter som inte kunde franska, att lära sig franska genom att läsa en parallelltext-bok med uppgiften att på franska förklara vad de hade lärt sig, ungefär. Det visade sig att dessa studenter klarade uppgiften lika bra som vilken fransman som helst, och poängen med boken är att alla kan lära sig allting, genom intellektuell frigörelse. Man relaterar helt enkelt någon aspekt av det okända till något man redan vet, upprepar, imiterar, översätter uppmärksamt, och vips så lär man sig. Därför behövs inte någon som "förklarar" och det som ibland kallas en överföringsmodell av kunskap är onödig, det är bättre att folk lär sig själva än att någon förklarar för dem. Det påminner om Paulo Freires frigörande pedagogik där läraren ska vara en "teacher-student among student-teachers", frigörelse och intellektuell jämlikhet framför hierarki och kunskapsöverföring. På något sätt känns det både radikalt och helt mainstream idag...

OPPRESSION AND LIBERTY / SIMONE WEIL

Simone Weil var en fransk filosof och aktivist, och det är ju alltid intressant att läsa teoretiker som är kvinnor, då de ofta "råkar" vara eller ha varit bortglömda - och dessutom kunde jag inte motstå en bok med titeln Oppression and Liberty. Även om många teoretiker skrivit om orättvisor och makt, så finns det faktiskt inte jättemycket skrivet som explicit handlar om hur vi ska förstå vad förtryck är, och det är den uppgiften som Weil tar sig an:

"The powerful forces that we have to fight are preparing to crush us; and it is true that they can protect us from existing fully, that is to say from stamping the world with the seal of our will. But there is one sphere in which they are powerless. [...] Nothing in the world can prevent us from thinking clearly." (s.22)

Boken är delvis skriven i polemik mot Marx och Weil skriver roligt om honom på flera ställen: "The materialistic method - that instrument which Marx bequeathed us - is an untried instrument; no Marxist has ever really used it, beginning with Marx himself. The only really valuable idea to be found in Marx's writings is also the only one that has been completely neglected. It is not surprising that the social movements springing from Marx have failed." (s. 44)

Samt: "Marx was checked when still a young man by an accident very common in the nineteenth century; he began to take himself seriously. [...] Thenceforth it was impossible for him to preserve the ability to think in the full sense of the word." (s. 161) :-)

Jag tycker Weils "metod" är sympatisk. Hon konstaterar först att "revolution" är ett ganska meningslöst ord, och att den verkliga frågan snarare är hur vi ska bli av med förtryck. Därför presenterar hon först en teori om vad förtryck är, för att sedan teoretiskt beskriva ett fritt samhälle, för att utifrån dessa resonemang slutligen kritisera sin samtid, 1930- och 40-talen. Förtrycksteorin i sig känns ganska inriktad på arbete och produktion och betonar vikten av att tänkande och handlande inte är åtskilda, och är kanske inte superaktuell idag, däremot finns en del intressanta iakttagelser om makt som något i sig instabilt som måste upprätthållas för att fortsätta att existera.

BI. NOTES FOR A BISEXUAL REVOLUTION / SHIRI EISNER

Hur ska man tänka kring bisexualitet och bisexuell politik? Den israeliska aktivisten Shiri Eisner har tänkt igenom detta ordentligt, och samlat sina tankar och reflektioner i en tillgänglig bok på 350 sidor. Bi är inte en självhjälpsbok och handlar inte om hur du accepterar dig själv som bi och hanterar att komma ut, utan mer om bipolitik. Eisner diskuterar hur bisexualitet osynliggörs när hetero- och homosexualitet delar en "mononormativitet", och därigenom framställs som något icke-existerande, som en fas, och bisexuella som opålitliga och obeslutsamma. Men hon kritiserar samtidigt den taktik som går ut på att förneka stereotypen, för genom att hävda att bisexuella inte är obeslutsamma, polygama osv. så osynliggörs samtidigt de bisexuella som är det. Överhuvudtaget är det en styrka med boken att ha ett intersektionellt perspektiv och inte diskutera bisexuella som en enhetlig kategori, utan här finns särskilda kapitel om trans och bi, om män och bi, om ras och bi, om kvinnor och bi. I den andan kallar hon också HBT-rörelsen för the GGGG-rörelsen, the Gay, Gay, Gay & Gay Movement när den domineras av vita cis-män.

Eisner diskuterar också hur bisexualitet kan definieras för att undvika att skriva in en tvåkönsnorm, och istället för "båda könen" föredrar hon formuleringar som "mer än ett kön". Vidare argumenterar hon för att när bisexuella passerar som heterosexuella, så ska det inte förstås som ett "heterosexuellt privilegium", som det ofta beskrivits som inom hbt-världen, utan snarare i termer av "coercive passing", vilket bättre fångar det specifika i bifobin och monosexismen. Texten är skriven för att vara inkluderande, det finns "trigger warnings" och förklarande rutor för akademiska begrepp. För egen del tycker jag att det blir lite wordy ibland, men jag ser poängen med skrivsättet. Sammanfattningsvis en bra bok som på ett genomtänkt sätt vrider och vänder och problematiserar olika idéer om bisexualitet.

SKETCH FOR A SELF-ANALYSIS / PIERRE BOURDIEU

Pierre Bourdieu är en inflytelserik fransk sociolog, mest känd för Distinktionen, en stor studie som bland annat visar hur ens klassposition är starkt relaterad till ens smak, i allt från mat till kultur och politik. Även om jag helt håller med den kritik som finns mot honom utifrån bland annat feministiska och postkoloniala perspektiv, och inte använder mig av hans begreppsvärld särskilt mycket i mitt eget skrivande, så kan jag fortfarande känna att Bourdieu har påverkat mig mycket när det gäller att förstå samhället från ett sociologiskt perspektiv.

Sketch for a self-analysis är en "inte en självbiografi"-biografi, någon slags reflektion över Bourdieus bana och verksamhet. Jag vet inte riktigt varför jag läste den, jag hade hoppats att han skulle dela med sig av lite tips på hur han gått till väga och hur man kan tänka, kanske något i stil med C. Wright Mills klassiker Den sociologiska visionen. Tyvärr får jag väl konstatera att det här inte var så upplyftande läsning. Pierre B skriver mest om sina relationer till andra stora namn i den franska universitetsvärlden, men det handlar nästan uteslutande om vem som gav respektive inte gav erkännande. Han beskriver också hur han varit djupt olycklig och kompenserat för det genom att hänge sig åt sin forskning och ta sitt arbete på väldigt stort allvar: "the inner desolation of solitary grief: frenetic work was also a way of filling an immense void and pulling myself out of despair" (s.71).  Det känns som en klassisk mansklyscha, olyckligheten, i kombination med besattheten av strider och erkännande, som han också gjort till ett centralt tema i sin forskning, och det defensiva skrivsättet där han ständigt försöker försvara sig mot sina kritiker på förhand... Hade det inte varit bättre att bara lägga fram det mer som att, "så här tänker jag och den här analysen har jag gjort"?

Mitt i allt påminns jag också om vad jag gillar med Bourdieu: hans uttryckliga vägran att välja något specifikt befintligt perspektiv och begränsa sig till det, utan att istället inspireras av många olika skolor, ställa dem mot varandra, plocka det bästa, och fundera på sitt eget vis hur allt kan tänkas hänga ihop. Eller som han själv beskriver sin inställning: att samtidigt vara "anti-everything" och "catch-all" (s.69).