Jag har varit lite nyfiken på den här ett tag, och nu har jag tagit mig igenom den. Den franske filosofen Jacques Rancière skriver om en fransklärare på 1800-talet som av en slump upptäckte att man kan lära ut det man inte vet. Denne lärare, Jacotot, som inte kunde holländska, lyckades lära några holländska studenter som inte kunde franska, att lära sig franska genom att läsa en parallelltext-bok med uppgiften att på franska förklara vad de hade lärt sig, ungefär. Det visade sig att dessa studenter klarade uppgiften lika bra som vilken fransman som helst, och poängen med boken är att alla kan lära sig allting, genom intellektuell frigörelse. Man relaterar helt enkelt någon aspekt av det okända till något man redan vet, upprepar, imiterar, översätter uppmärksamt, och vips så lär man sig. Därför behövs inte någon som "förklarar" och det som ibland kallas en överföringsmodell av kunskap är onödig, det är bättre att folk lär sig själva än att någon förklarar för dem. Det påminner om Paulo Freires frigörande pedagogik där läraren ska vara en "teacher-student among student-teachers", frigörelse och intellektuell jämlikhet framför hierarki och kunskapsöverföring. På något sätt känns det både radikalt och helt mainstream idag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar