Pierre Bourdieu är en inflytelserik fransk sociolog, mest känd för Distinktionen, en stor studie som bland annat visar hur ens klassposition är starkt relaterad till ens smak, i allt från mat till kultur och politik. Även om jag helt håller med den kritik som finns mot honom utifrån bland annat feministiska och postkoloniala perspektiv, och inte använder mig av hans begreppsvärld särskilt mycket i mitt eget skrivande, så kan jag fortfarande känna att Bourdieu har påverkat mig mycket när det gäller att förstå samhället från ett sociologiskt perspektiv.
Sketch for a self-analysis är en "inte en självbiografi"-biografi, någon slags reflektion över Bourdieus bana och verksamhet. Jag vet inte riktigt varför jag läste den, jag hade hoppats att han skulle dela med sig av lite tips på hur han gått till väga och hur man kan tänka, kanske något i stil med C. Wright Mills klassiker Den sociologiska visionen. Tyvärr får jag väl konstatera att det här inte var så upplyftande läsning. Pierre B skriver mest om sina relationer till andra stora namn i den franska universitetsvärlden, men det handlar nästan uteslutande om vem som gav respektive inte gav erkännande. Han beskriver också hur han varit djupt olycklig och kompenserat för det genom att hänge sig åt sin forskning och ta sitt arbete på väldigt stort allvar: "the inner desolation of solitary grief: frenetic work was also a way of filling an immense void and pulling myself out of despair" (s.71). Det känns som en klassisk mansklyscha, olyckligheten, i kombination med besattheten av strider och erkännande, som han också gjort till ett centralt tema i sin forskning, och det defensiva skrivsättet där han ständigt försöker försvara sig mot sina kritiker på förhand... Hade det inte varit bättre att bara lägga fram det mer som att, "så här tänker jag och den här analysen har jag gjort"?
Mitt i allt påminns jag också om vad jag gillar med Bourdieu: hans uttryckliga vägran att välja något specifikt befintligt perspektiv och begränsa sig till det, utan att istället inspireras av många olika skolor, ställa dem mot varandra, plocka det bästa, och fundera på sitt eget vis hur allt kan tänkas hänga ihop. Eller som han själv beskriver sin inställning: att samtidigt vara "anti-everything" och "catch-all" (s.69).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar