"Hur kan maktrelationer i den postkoloniala världen göras begripliga? På vilket sätt är traditionella feministiska förklaringar till maktens konstituering kopplade till vithetens hegemoni? Hur artikuleras materiell ojämlikhet med diskursiva föreställningar om 'den andra'?"
Så inleds Intersektionalitet: Kritiska reflektioner över (o)jämlikhetens landskap (2005). Jag skulle vilja säga att det här är lite av en bortglömd klassiker. Många refererar till antologin Maktens (o)lika förklädnader som kom nåt år innan, men av någon outgrundlig anledning verkar få gilla den här boken. Jag minns att jag köpte boken samma dag den kom ut, och den har betytt mycket för mig. Från att ha varit en student med splittrade intressen kring saker som globala maktfrågor, klassojämlikheter och genus, som framstod som helt olika och orelaterade saker, blev jag i och med den här boken någon som var intresserad av intersektionalitet!
Paulina de los Reyes & Diana Mulinari presenterar intersektionalitet som ett helhetsperspektiv på frågor om ojämlikhet, och en huvudtanke är att man inte kan välja bort till exempel ras, klass eller kön utan att få en bristfällig analys som reproducerar maktförhållanden snarare än att ifrågasätta dem. De insisterar bland annat på att situera svensk feminism i en postkolonial värld, och menar att intersektionalitet utmanar den (då) rådande förståelsen inom svensk feminism av genus som den mest centrala eller överordnade kategorin. De kritiserar också idén om "feminismer" i plural, eftersom det gör att postkolonial kritik framstår som något som kan väljas bort.
Med andra ord ställer boken fortfarande aktuella frågor, inte minst till vita som gillar att slänga sig med intersektionalitetsbegreppet utan att vara särskilt intresserade av ras, rasism och rasifiering... Kritiken riktar sig mot "feminismens deltagande i processer av exkludering och stigmatisering genom ställningstaganden som legitimerar lönearbetet, heteronormen, vithetens överhöghet och nationens självklara centralitet" (s.124-5).
Boken är också bra för att den samlar ihop flera olika debatter och perspektiv och visar hur de kan ses som relevanta för en intersektionell problematik. Exempelvis debatten mellan Butler och Fraser, Black feminism, postkolonial feministisk kritik, men också teoretiker utanför feminismen som Marx, Foucault, Tilly, Balibar & Wallerstein. Det är mycket intressant som ryms inom bokens pärmar, och som tål att tänkas på, men också argument som känns mindre övertygande, som den Fraser-inspirerade gränsdragningen mellan olika former av ojämlikhet, där vissa ses som mer "beständiga" och centrala än andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar