På 70-talet var alla feminister essentialister, men i och med Judith Butler och poststrukturalismen vet vi nu bättre, beväpnade med intersektionalitsteorier och tankar om skillnad har vi nu en mycket mer komplex förståelse av makten än nånsin tidigare. Nej, det var på 70-talet som feminismen var verkligt radikal, vi hade en kvinnorörelse som var aktiv och levande, nu finns inte det längre och istället för feministisk solidaritet har vi fått en generation feminister som gör karriär i den nyliberala akademin och glömmer de stora viktiga frågorna. Nej, visserligen blev vi kanske förförda av den språkliga vändningen, men nu vet vi bättre, vi kan lämna den där språkfixeringen åt sidan och återvända till materialiteten fast på nya sätt.
Känns berättelserna bekanta? Var befinner sig feminismen? Ebba Witt-Brattström eller Tiina Rosenberg? I Why stories matter (2011) undersöker Clare Hemmings, professor i feministisk teori vid LSE i London, de dominerande narrativ som feministisk teori berättas genom. Det här en smart bok, som undersöker hur teori berättas. Inte minst fäster hon uppmärksamheten på hur stora likheter det finns mellan de dominerande berättelserna om feminismens utveckling trots att de är polariserade mot varandra: att förr var 70-talet, att Butler och 90-talet var en viktig vändning, att Svart feminism enbart hör hemma på 1980-talet osv.
"Despite the complexity of the last few decades of feminist theory - its dizzying array of authors, objects, disciplines, and practices - the story of its past is consistently told as a series of interlocking narratives of progress, loss, and return that oversimplify this complex history and position feminist subjects as needing to inhabit a theoretical and political cutting edge in the present." (s.3)
En fin bok som komplicerar våra förgivettagna narrativ, intressant för alla som är intresserade av feminism och teori. Innehåller också spännande analyser av affektivitet i texter och hur citeringspraktiker är performativa och skapar den historia som de påstås utgå ifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar