Nietzsche dyker ju upp lite här och var i texter av tänkare som Foucault, Butler, Deleuze, men vad säger han egentligen? Spindlers bok är en slags bra och lättläst sammanfattning av det som poststrukturalisterna tycker är värdefullt hos Nietzsche. Med andra ord inte så mycket om övermänniskor och liknande, men desto mer om att all kunskap är perspektivistisk och kommer från en ständigt pågående utvärdering av de intryck som vår kropp erfar i världen. Kroppen före medvetandet alltså, och perspektivismen framför objektiviteten. Jag gillar att Spindler lyfter fram utvärdering som centralt hos Nietzsche. Vår kunskap kan aldrig vara objektiv eftersom den utgår från ett en specifik kroppslig erfarenhet, och därför kan det inte finnas några eviga sanningar eller liknande. Samtidigt handlar det inte om ren godtycklighet, utan vi skapar mening och kunskap som ett resultat av att vi utvärderar världen:
"Vår kropp, det vill säga helheten av våra instinkter, känslor och erfarenheter, är långt mera mäktig än vår förmåga att 'tänka', en förmåga som ständigt trasslar in sig i det täta grenverk av åsikter, övertygelser och fördomar som utgör vår historia. [...] den kroppsliga funktionen sätter villkoren för vår tankemässiga och språkliga verksamhet. Kroppen, i ständig kontakt och konfrontation med en hotande yttervärld, definierar sig genom en ständigt utvärderande och tolkande aktivitet [...] Följaktligen kan våra idéer, dessa kroppsliga tolkningar, inte vara annat än partiella, perspektivistiska, villkorligt determinerade" (s.90)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar