Vilket ansvar har vi för strukturella orättvisor? Det är temat för rättviseteoretikern Iris Marion Youngs postumt utgivna Responsibility for justice (2011). Young är en tänkare som jag gillar mycket, hon är kanske mest känd för sin essä om förtryckets fem ansikten, men har också skrivit andra intressanta texter. Hon är också något av en stilistisk förebild för mig, hon skriver väldigt klart och tydligt, gömmer sig aldrig bakom akademisk jargong, utan kan sammanfatta komplicerade teorier och debatter på ett redigt men ändå rättvisande sätt. Hon brukar ofta utgå från någon för rättviserörelser viktig politisk fråga, och visa hur etablerade teorier kommer till korta med att förstå den, för att sedan visa hur vi bör tänka istället.
I den här boken diskuterar hon alltså vårt ansvar för att komma till rätta med ojämlika strukturer. Halva boken ägnas åt att etablera att vi har ett sådant ansvar, i dialog med rättviseteoretiker inom den analytiska filosofin, men lika mycket med samhällsteoretiker som Giddens och Bourdieu, samt inte minst Hannah Arendts tankar om ansvar, som hon både kritiserar och vidareutvecklar. I korthet landar det hela i att vi bör förstå ansvar genom en "social connection model" där vi alla har ansvar för de strukturer som vi på något sätt är delaktiga i.
Samtidigt har alla inte lika mycket ansvar för att förändra strukturer, utan ansvaret ökar ju mer makt, inflytande och privilegier vi har. Ansvaret är också gemensamt och pekar framåt mot kollektivt handlande snarare än bakåt och mot enskilda individer, vilket är mer en juridisk "liability model".
Hon har också ett viktigt kapitel om olika sätt att undfly sitt ansvar. För det första kan vi låtsas att vi inte har något val. För det andra kan vi förneka att det överhuvudtaget finns någon koppling mellan oss och de utsatta. För det tredje kan vi säga att vi visst tar ansvar men för dem vi träffar - vilket sannolikt är människor som är ungefär lika privilegierade som oss själva. Och för det fjärde kan vi hävda att det inte är just vårt jobb - vilket är ett sätt att förneka att vi är medborgare som deltar i samhället.
Tänk om valrörelsen kunde utgå från frågan om vårt ansvar för struktuerella orättvisor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar